Fältskytte är en mycket variationsrik form av skytte. Man skjuter på korta tider, normalt mellan 8-13 sekunder för 6 skott, mot ett eller flera mål som består av olika slags figurer som oftast har varierande färger. Målen står inte alltid på samma avstånd utan det kan variera mellan några meter och upp till över 50 meter. Inte heller är målen alltid synliga under hela skjuttiden utan de kan vara uppdykande – fallande, fram – bortsvängande, växlande eller rörliga i sidled.

Det förekommer också olika skjutställningar: liggande, sittande, knästående och stående samt med eller utan stödhand och med krav på om man får rikta i målet eller skall ha vapnet riktat i 45 graders vinkel mot marken när skjutningen börjar.

Vid tävlingar i fältskytte går skyttarna, i patruller om 5-10 personer, runt en uppgjord bana med mellan 6-10 stationer där målen finns uppställda och en stationschef förklarar förutsättningarna och leder skjutningen.

Till skillnad från precisionsgrenarna, där det gäller att träffa så nära centrum på tavlan som möjligt, gäller det i fältskytte att ”bara” träffa figuren. Om skottet tar mitt i målet eller i kanten av det spelar ingen roll. En träff är en träff oavsett var i målet skotthålet är placerat. Ofta är det bestämt hur många träff som man får ha som mest i ett mål. Detta för att undvika att endast de största målen beskjuts och man därmed lättare kan få många träffar.

Resultaten rangordnas i första hand på hur många träff respektive skytt har och i andra hand på hur många figurer som träffats. En vanligt förekommande variant är den så kallade Norge-modellen där skytten erhåller en poäng för varje träff och en poäng för varje figur som träffats. Detta för att förmå skyttarna att skjuta på så många mål som möjligt.

Ursprungligen var tanken att fältskytte skulle ske i terrängen och inte på en skjutbana. Numera har dock säkerhetsskäl medfört att man många gånger förlägger några, ibland alla, stationerna på en skjutbana.

Exempel på mål från fälttävling i Tyringe.